KINS DOMAIN SLÄKTGÅRD
En berättelse om en familjegård i Ryssland.
Vi som bor här i denna ekoby heter Mikhail och Panaila Belopavlinny och vi har bott här sedan 2008 berättar Mikhail. Vi bor permanent i Belopavlinnore på vår Familjegård. Byn heter Milenki och ligger i Kaluga Regionen söder om Moskva.
"Jag föddes i Leningrad 1984, bodde också med min familj i Georgia, men vi flyttade senare till Grekland och jag gick i skolan där. När jag var 17 år träffade jag Panaila i skolan. När vi slutat skolan började jag på ett musikinstitut på ön Korfu, men avslutade aldrig mina studier för vi bestämde oss för att flytta till Ryssland och skapa en Familjegård för oss där”.
”Jag är Panaila Belopavlinnaya. Jag föddes i byn Ilich i Chimkent Oblast i Kazakstan, som ligger längre bort i Ryssland ner mot Kina. När jag var 12 år flyttade min familj till Grekland. Där utbildade jag mig till designer. Jag arbetade en kort tid som designer för skyltfönster som visade berömda klädmärken i Grekland”.
Mikhail och Panaila bestämde sig för att resa till Ryssland 2008 för att finna en ekoby i vilken de skulle kunna bo tillsammans. De reste runt till 11 ekobyar i Ryssland, även längst bort i Abakan. Men de återvände till början av sin resa och bosatte sig i Milenki i Kaluga Regionen där de ha levt sedan dess.
.jpg?etag=%22c20aee-5e830867%22&sourceContentType=image%2Fjpeg&ignoreAspectRatio&resize=642%2B361&extract=0%2B0%2B642%2B345&quality=85)
Som ett resultat kändes också vårt äktenskap starkare. Vi utformade en plan och flera år senare flyttade vi till Ryssland. Under de åren innan vår flytt arbetade vi så att vi skulle ha tillräckligt med resurser för den första tiden. Vi arbetade mycket och ibland var det svårt men glädjen över att röra oss framåt mot vårt mål kom att kompensera för våra svårigheter.
Vi trodde att svårigheterna skulle upphöra så snart vi fått vår mark. Vi fantiserade om en vacker plats där vi skulle möta människor i vackra kläder med ljusa, vänliga och visa ögon. Dessa människor skulle komma fram och hälsa oss med ryska sånger och dragspelsmusik och söta barn med intelligent uppsyn skulle springa runt om kring oss. Bakom dessa människor skulle vi se hus med snidade fönster och dörrkarmar inbäddat i trädgårdarnas blomsterprakt. Vi trodde absolut på detta, vid den tiden redan bosättningar, som vi tänkte besöka. vilka var sex, åtta och tio år gamla. Vi tänkte att man med tiden skulle kunna förverkliga vad som helst på en sådan bosättning.
När vi besökte bosättningarna insåg vi i vilken utsträckning deras bosättning inte motsvarade våra förväntningar. Ju mer vi rest förstod vi mer och mer klart, att alla bosättningar, var version av verkligheten idag, dagens nivå av medvetande och attityderna hos de människor som skapade bosättningarna just då. Skillnaden mellan dagen bosättningar mot de slaviska Vedryssarna, vilka hade beskrivits i böckerna var naturligtvis enormt. Vi mötte människor i vanliga kläder. Vi såg inga snidade fönster eller vackra trädgårdar, istället åtskilliga små lador. Men i varje bosättning såg vi åtminstone en släktgård där människor hade utvecklat sin mark mer än de andra. Ofta var dessa mycket vackra och tjänade som exempel för de andra släktgårdarna.
När vi slutligen kom ända bort till Abakan insåg vi att vår dröms bosättning inte skulle serveras på en fat åt oss, vi hade inte gjort någonting i livet som skulle förtjäna en sådan gåva. Drömmen om vår familjegård bodde inom oss och väntade på att vi skulle förverkliga den på den mark vi valde, för oss och för våra barn. Detta skulle verkligen bli en betydelsefull prestation. Vi beslöt att återvända till Milenki, som vi tyckte mer om än de andra och här började vi skapa vår familjegård, eftersom vi då såg hur vi skulle göra för att skapa den vackra bild som var beskriven i böckerna om Anastasia. Om vi rörde oss längst vår riktiga väg så skulle också människor runt oss se skönheten och vilja försköna sin egen släktgård.. Vi ville tjäna som ett exempel precis som de vackra familjegårdar som vi hade mött. Det är detta som varit vår uppgift fram till idag och vi vill fortsätta på denna väg.
Nu tänker vi att för närvarande är det mycket viktigt att det uppstå modeller av familjegårdar, Kins Domain(släktgårdar eller familjegårdar). I sin skönhet ska dessa demonstrera människors lyckliga liv på Jorden, människor som är friska, begåvade, självförverkligade och framgångsrika i alla sina åtaganden, Låt det uppstå en bild av en lycklig familj som lever på sin Familjegård. Och låt denna bild motsvara verkligheten så att alla grannar kan bekräfta den. Låt dessa Famljegårdar tjäna som en förebild för alla som är beredda att tro att det kan bli en bra utveckling på Jorden.
Vi ska göra allt för att vår Familjegård Belopavlinnoe skall vara bland dem.
